försöker låta bli att ruttna ihop totalt på insikten om att ha slutat arbeta (oavsett hur mycket jag gläds åt ledighet så är det lögn att försöka påskina annat än att jag är hooked on work. luthers piska är som en liten mjuk fjäder. å andra sidan: vad vet jag. lika troligt är att jag, 12 timmar efter sjukskrivning, gör det jag gör allra bäst: förtränger och förskönar) hur som helst så är det skittrist att känna sig som en flodhäst och JA! JAG INSER OCKSÅ ATT DET KOMMER BLI VÄRRE. men sen, sen blir det bättre, om fyra månader känns vårvindar friska och gärdets lerstänk kommer märka vårt, inte längre så vita, barnvagnschassi.
min målbild är klar: det är gärdet runt med liten nyponros i vagn och på buske i aprilsolen och det är tel aviv på hösten med liten karaktär och älsklig kille, på takterassen på ben yehuda och lammspetten på shouken. värt att tänka på när mitt bäcken går itu och tre månader känns som ett liv.
Det är lite bredare här nu, men fortfarande vitt.. eller var det där om utseendet en kuggfråga? Såg nyss en dokumentär om fraktalgeometri och känner hur min hjärna desperat letar efter gåtor att lösa och nötter att knäcka.
SvaraRaderaRastlööös! Ostimuleraaad! AAAARrggh.
nä, det stämmer. det var mörkare för en kort stund. sen tröttnade jag på det igen. ambivalens är mitt mellan namn. jag har fö börjat tillämpa "ta en tupplur" efter frukost. det förkortar dagen på ett mkt behagligt sätt. dessutom kan man äta frukost 2ggr/dag, bara en sån sak. frukost är det bästa!
SvaraRaderaSecond breakfast! Och sedan Eleven o'clock tea! Hobbitarna visste.
SvaraRadera