vi minns

idag läste jag Hotell Galicja av Per Agne Erkelius, en av de nominerade till augustpriset i år. tycker att den bör läsas, den med. så märkligt att ligga med boken på magen och läsa om död och samtidigt se hur boken rör sig av barnet i magen, det nya livet. 

grät på slutet och kände, som jag så ofta gör när jag läser om förintelsen: skam. 

skam över att vara människa, att vara ättling till bödlarna (även om det såklart, förstår jag också, är alltför hårt draget. att inte vara av judisk börd är inte detsamma som att bära skuld, eller att vara bödel. samtidigt, i förlängningen: jo! alla är skyldiga, så alltså även jag.) jag tänker mycket på, och känner stort ansvar att för min dotter kunna berätta hur hennes historia ser ut, vem hon är, var hon kommer ifrån, en del av den. och jag känner ett stort ansvar inför de överlevande att ta del av deras berättelser. jag tänker att det är på samma sätt som att feminism/jämställdhet inte är en "kvinnofråga" så är förintelsen/antisemitism inte en "judefråga" - det ansvaret är mitt och det är ditt. att få kunskap, att minnas, att våga se, att orka berätta. mitt ansvar.

god fortsättning

jag satt på golvet, vid granen, fortfarande i nattlinne och håret på ända, gav Jac bästa blivande pappa-boken (koka makaroner!) och fick en liten grön ask från Kaplans med de mest överdådiga briljantörhängena och grät själen ur mig. Åh, älsk! julromantik hörni, vilket fantastiskt påfund!

resten av dagen tillbringade vi hos mina föräldrar, åt den ljuvligaste wasabi-sillen, öppnade klappade klappar och läste rim i de tre timmar. 

och idag? jobb. i say no more. (ok: att sätta sig på bussen 07.40 var en studie i självömkan. inte ens tanke på storhelgs-ob lättade upp. och imorgon är det dags igen. ska aldrig mer jobba på julen.)

just det! foglossningen är här på riktigt och fy fan i helvete vad ont det gör. börjar blir rädd att jag inte kommer orka jobba heltid en månad till (sen får jag havandeskapspenning from 1/2 - fick den beviljad i början på veckan. lättnaden! men kanske måste det alltså bli sjukskrivning innan dess, gör så jävla sinnessjukt ont att gå. tänk er att slå i blygdbenet i en herrcykelstång, sisdär en miljon gånger. thats foglossning for ya) 

en sista sak: jag har idag läst klart utmärkta och drabbande "I minnets trädgård" av Joanna Olczak-Ronikier. det hela är en oerhört välskriven och faktaspäckad krönika, dels över Joannas polsk-judiska kultursläkt dels över Europas historia, den blodiga och skamfulla. från 1800talet till idag och vid min gud: måtte vi lära oss någonting, någon gång. läs! läs!

underneath the mistletoe

city var sådär dan före dan precis så som ni kan föreställa er. eller så var ni också där. hetsade efter klappar och brann inombords över att stå i evighetslånga köer. jag lyckades med bedriften att klara av både åhléns och nk utan att komma hem med fler än två små ynka klappar. jag skyller på uggsen. med dem på fötterna kan man fan vara naken i övrigt, om man inte vill förgås av värmeslag.

har nu, äntligen! efter middag hos mor och hämtning i bil av min finaste snubbe, placerat mitt foglossande bäcken i soffan och lyssnar på hur den finaste snubben lagar jansson och två sorters rödkål, han står därborta i köket och nynnar. under granen ligger alla klappar och jag har i år varit särskilt duktig på att inte klämma på ett enda. vuxenheten! julkänslan finns kanske inte riktigt än, har på något sätt redan släppt den. märkligt egentligen, med tanke på att praktiskt taget hela Sverige just nu julstökar. lagar samma jansson och känner samma dofter: min julpepp borde vara på topp nu. istället grät jag en skvätt i bilen hem över att julen snart är slut, innan den ens börjat. antagligen var det en utomordentligt dum idé att planera in jobb juldagen, annandagen och på söndagen. ska lägga allt mitt krut på att njuta av morgondagen, på lugnet, snön i solen, dofterna, förväntan, sällskapsspelen, de vackra kulorna i granen och min fina uppklädda familj och lilla barnet i magen som skänker lite extra stjärnglans åt julen 2009.

prejul

åhléns city dan före julafton måste ju vara en dröm, det förstår var och en. skulle inte missa det för något i världen så nu beger jag mig ner. med mig har jag en ängels humör och ett mindre lands bnp. och i öronen fina steve forbert, en lisa för stressad och folkhatande själ.

låt det snöa, låt det bli jul igen

ursäkta granhysterin, men jag är verkligen stolt. inte minst för att detta norska barrverk lyckats med bedriften att tränga bort frityrstanken! 

fö har jag jobbat för sista gången innan jul. har nu tre fabulösa dagar av julfrossa att ohämmat ägna mig åt. förutom då att vi ska till barnmorskan imorgon och därpå banken. känner ni vuxenpeppen på den? gå till banken och tala privatekonomi, a la hur i helvete skaffar man gemensam ekonomi? själv är jag så outsägligt ointresserad av pengar att jag mycket hellre skulle lägga min tid på annat, strängt taget vad som helst annat men om jag finge välja: lacka små paket med min ärvda sigillstämpel och krysta fram några tafatta rim. men ok, vi ska ha barn, jag ska köpa halva Jacs lägenhet och vi ska leva resten av livet ihop och då är det tydligen fiffigt med viss gemensam ekonomi. så sägs det iaf. 

den julindifferente kom hem med en mistel ikväll, som en liten olivkvist två religokulturella främlingar emellan: en kyss under litet bladverk nog så magisk i sin enkelhet.

Som att komma hem

tre dagar till julafton och hundra dagar till beräknad födsel av messias! en dag att fira!

lyckades dessutom ta hand om mardrömsdisken från chanukkamiddagen (och kanske! kanske! blivit av med frityrstanken? vi får se ikväll vid hemkomst), köpa en gran och klä den igår så här råder total förväntansfullhet. 

ägnade div transportsträckor åt att lyssna på Säkert! igen och jo, det är en av de bästa svenska skivor som släppts, någonsin. 

let it shine, oh baby baby

satt nyss och läste i min gamla godonlyknows-blogg och kan väl lite lugnt sådär konstatera att tiderna har förändrats. skiftat lite grann. på den här bloggen råder allsmäktig präktighet och klistrig marängsmet. passande för en havande kvinna som snart löser medlemskap i klubben "det heliga moderskapet". ser verkligen framemot den klubben. alla verkar så avslappnade och bjudiga. inte alls snåla, ogina (synonym till snål?) eller anklagande i sin egen rättfärdighet. nä-ä. känns skönt att veta att man inte alls kommer bli sån själv, förrän man väl är där och alldeles riktigt blivit precis sån. man vet ju aldrig, men just nu är det gött nog att veta/tro att man kommer få fortsätta vara sig själv (jag hör nog era råa medlemsgarv "jojo, vänta bara lilla du") men vafaen, bjud lite nu.

snön har ju som bekant kommit till stan och jag, mitt jullängtiga fån, älskar såklart det, på alla plan - från koncept till fysisk känsla under fötter, på kinder, ögonfransar och frysstumma tumvantar. det överväger nästan det faktum att jag imorse (och imorgon! och morgonen efter det!) var tvungen släpa mitt frodiga arsle till bussen i ottan för att jobba. dock tveksamt om det överväger det faktum att mitt hem stank indisk restaurang minus curryn när jag kom hem efter att vi igår firade chanukka och friterade munkar som om det inte fanns någon morgondag (det gjorde det.) ligger nu i soffan i tvärdrag och försöker fåfängt vädra ut den värsta stanken av att bo i en flottyr (alt fritös). ätit lite marängsmet har jag såklart gjort, idag med frysta blåbär* viktiga antioxidanter* *följer kostcirkeln*.

dagens låt: steve forbert: baby

hittade förresten detta på gamla bloggen 19 dec 2006:

"(fick fö höra att hånglet från i torsdags, som jag smsat med sen dess, älskar julen och en kort sekund såg jag oss handla enorma mängder julklappar ihop: stora kartonger med sidenband och varma kyssar i snöfall, griljera stora skinkor, baka doftande pepparkakor, dra julgranen på släde, åka spark i brnata backar, hänga upp mistlar och klä den där granen med stora röda kulor med våra små sammetsklädda lockiga barn med tindrande ögon, och sen krypa upp i en stor manchestersoffa framför en öppen spis klädd i järnek: congac och högläsning av någon romantisk 1800talsryss medans natten kommer och snön fortsätter falla utanför, tung och vit. a dirty mind indeed.)"

vi kan väl säga att föremålet för fantasierna förändrats, det där hånglet krävde en del tankearbete nu för att bli ihågkommen och nog var det så att Jac vid det laget (med ett års marginal!) flyttat in i mitt hjärterum och aldrig hade några planer på att flytta därifrån. men det visste vi alltså inte för tre år sen (det gjorde däremot alla i vår omgivning). i övrigt är alltså julfantasin intakt, nu än mer förstärkt och det bästa av allt: inom räckhåll! happy christmakka!