let it shine, oh baby baby

satt nyss och läste i min gamla godonlyknows-blogg och kan väl lite lugnt sådär konstatera att tiderna har förändrats. skiftat lite grann. på den här bloggen råder allsmäktig präktighet och klistrig marängsmet. passande för en havande kvinna som snart löser medlemskap i klubben "det heliga moderskapet". ser verkligen framemot den klubben. alla verkar så avslappnade och bjudiga. inte alls snåla, ogina (synonym till snål?) eller anklagande i sin egen rättfärdighet. nä-ä. känns skönt att veta att man inte alls kommer bli sån själv, förrän man väl är där och alldeles riktigt blivit precis sån. man vet ju aldrig, men just nu är det gött nog att veta/tro att man kommer få fortsätta vara sig själv (jag hör nog era råa medlemsgarv "jojo, vänta bara lilla du") men vafaen, bjud lite nu.

snön har ju som bekant kommit till stan och jag, mitt jullängtiga fån, älskar såklart det, på alla plan - från koncept till fysisk känsla under fötter, på kinder, ögonfransar och frysstumma tumvantar. det överväger nästan det faktum att jag imorse (och imorgon! och morgonen efter det!) var tvungen släpa mitt frodiga arsle till bussen i ottan för att jobba. dock tveksamt om det överväger det faktum att mitt hem stank indisk restaurang minus curryn när jag kom hem efter att vi igår firade chanukka och friterade munkar som om det inte fanns någon morgondag (det gjorde det.) ligger nu i soffan i tvärdrag och försöker fåfängt vädra ut den värsta stanken av att bo i en flottyr (alt fritös). ätit lite marängsmet har jag såklart gjort, idag med frysta blåbär* viktiga antioxidanter* *följer kostcirkeln*.

dagens låt: steve forbert: baby

hittade förresten detta på gamla bloggen 19 dec 2006:

"(fick fö höra att hånglet från i torsdags, som jag smsat med sen dess, älskar julen och en kort sekund såg jag oss handla enorma mängder julklappar ihop: stora kartonger med sidenband och varma kyssar i snöfall, griljera stora skinkor, baka doftande pepparkakor, dra julgranen på släde, åka spark i brnata backar, hänga upp mistlar och klä den där granen med stora röda kulor med våra små sammetsklädda lockiga barn med tindrande ögon, och sen krypa upp i en stor manchestersoffa framför en öppen spis klädd i järnek: congac och högläsning av någon romantisk 1800talsryss medans natten kommer och snön fortsätter falla utanför, tung och vit. a dirty mind indeed.)"

vi kan väl säga att föremålet för fantasierna förändrats, det där hånglet krävde en del tankearbete nu för att bli ihågkommen och nog var det så att Jac vid det laget (med ett års marginal!) flyttat in i mitt hjärterum och aldrig hade några planer på att flytta därifrån. men det visste vi alltså inte för tre år sen (det gjorde däremot alla i vår omgivning). i övrigt är alltså julfantasin intakt, nu än mer förstärkt och det bästa av allt: inom räckhåll! happy christmakka!