vi minns

idag läste jag Hotell Galicja av Per Agne Erkelius, en av de nominerade till augustpriset i år. tycker att den bör läsas, den med. så märkligt att ligga med boken på magen och läsa om död och samtidigt se hur boken rör sig av barnet i magen, det nya livet. 

grät på slutet och kände, som jag så ofta gör när jag läser om förintelsen: skam. 

skam över att vara människa, att vara ättling till bödlarna (även om det såklart, förstår jag också, är alltför hårt draget. att inte vara av judisk börd är inte detsamma som att bära skuld, eller att vara bödel. samtidigt, i förlängningen: jo! alla är skyldiga, så alltså även jag.) jag tänker mycket på, och känner stort ansvar att för min dotter kunna berätta hur hennes historia ser ut, vem hon är, var hon kommer ifrån, en del av den. och jag känner ett stort ansvar inför de överlevande att ta del av deras berättelser. jag tänker att det är på samma sätt som att feminism/jämställdhet inte är en "kvinnofråga" så är förintelsen/antisemitism inte en "judefråga" - det ansvaret är mitt och det är ditt. att få kunskap, att minnas, att våga se, att orka berätta. mitt ansvar.