this too shall pass

det här med att vara höggravid är...speciellt. tror ju fortfarande att hon är en liten böna och att det är "tidigt" i graviditeten (vilket fö alla vara duktiga på att påpeka ända fram till typ v20. sen tog det ytterligare fem och sen var man minsann "höggravid"). plötsligt är det relativt nära förestående (vi ska bli föräldrar!). var hos barnmorskan idag som konstaterade järnbrist (på två veckor har jag gått från ett hb-värde på 116 till 102), dessutom har jag underfunktion på sköldkörteln. lägg till viktuppgång en masse och lite foglossning på det och you do the math om varför jag är så in i själen trött.

fortsätter titta på sopranos, sticka på senaste projektet och äta fujiäpplen. vår lilla unge ligger redan rättvänd och puffar med sina små fötter mest hela tiden. för varje dag som går växer hon till sig och jag vet att jag kommer bli belönad för mödan. blicken på bollen, som de säger. vårt lilla barn, vår dotter!