fyrtionde veckan

att blogga med en två veckorsfrekvens är ju också helt vanligt. väldigt dunbergeskt av mig. men när han åker till milano och BA så åker jag till danderyds sjukhus - sådan är livets lott.

jag fick havandeskapsförgiftning förstår ni. inte jätteroligt, men en förklaring till varför jag plötsligt såg ut som en vattensjuk amöba, oförmögen att röra på mig som en normal människa och den där tröttheten som inte liknar något annat jag känt. efter fem dagar på sjukan och med blodtryckssänkande medicin tre gånger per dag så är jag nu lite mer tillbaka. tillbaka för slutspurten så att säga, för herregud, det är max fem dagar kvar. fem. lördag, söndag, måndag, tisdag och sen: onsdag. b-day.

har lillan inte kommit innan onsdag sätts det hela igång, som man säger. så max fem dagar, på riktigt. det känns fint och märkligt. känner efter om jag har någonslags separationsångest när det gäller att inte ha bebismage längre, men jag tror inte det. det har varit så tungt på slutet och när jag känner hennes små armbågar och knäskålar, och små små fotsulor med mina händer så sprängs hjärtat av längt. en ny typ av längtan för övrigt, en mer handfast, verklig längtan. det är inte längre en fantasi att föda detta barn, det är på riktigt. snart är hon hos oss. om fem dagar max, och alla nådiga gudar: låt det gå bra.

låt det gå bra.

.

v 39+1