on the road again

alltså. jag skriver något här. ägnar en rätt lång stund åt det, medans hemmet är en bomb och den oöppnade posten utplanterade minor - ömsom grattiskort, ömsom betalningspåminnelser. därtill liten bebis som vill ha mat/uppmärksamhet/ny blöja/okänt. så jag sitter här och skriver, fastnar halvvägs och undrar, varför skriver jag det här? vem bryr sig?

känner att detta med bloggandet är lite som med en lite för gammal, för rostig kärlek: har man väl upptäckt det dåliga bordsskicket/det störande skrattet/det irriterande tickset/den fula lilltån - då är det kört. its just a matter of time.