Lilla Ro tycker mycket om sitt hem. det kanske låter självklart och lite fånigt, men det står alldeles klart att hemmet, vårt hem!, har en särskilt viktig plats i hennes liv och humör. på helt ny mark är många saker otäcka. konstiga ljud, märkliga dofter, gamla ansikten och ny språkmelodi och man kan säga att det är en ny sida hos min fina lilla tjej som jag får bekanta mig med - en mycket mer uppfordrande person än den hon är på hemmaplan. men vi gör så gott vi kan hon och jag, med tryggheten och sömnen, längtar lite efter Jac och går på promenad med min farfar, som är den hon trivs bäst hos annars. hon skrattar tandlöst åt hans små miner och somnar i hans armar, doftande stall och kokkaffe.
det är fint. men hemma är ändå hemma.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
anything you need?