spader ess och lite kaka

Hjärtats fröjd har vaknat en gång i timmen i natt och jag har väl aldrig känt tröttheten rista i kroppen så mycket som nu. dricker starkt kaffe och spelar kort med farmor&farfar och allehanda släktingar som knackar på för att se lillkickan. imorgon åker vi hem och herregud vad tacksam jag är över att inte vara ensamstående med liten bebis. note to self: var snäll med Jac. obs! viktigt!

min farmor&farfar har hållt sig någorlunda i skinnet vad gäller kommentarer om barnuppfostran. jag märker tydligt hur de tröttnar/tappar tålamodet när Ro skriker och jag går alltid undan med henne. själva tycker de att barn inte mår dåligt av att få skrika en stund. tydligen är uppfattningen om att man skämmer bort små barn när man tar opp dem, utbredd. tur att man inte lyssnar på sånt jävla skitsnack. kärlek och mammas hjärtslag mot lilla örat är det som lugnar bäst när inte pappa är här och kan sjunga.