such great heights

förra söndagen, på väg från landet, med bilen lastad med vänner, spädbarn och hundar, inklämda och glada, bestämde jag mig för att köpa en ny soffa. vår gamla soffa var den fulaste soffan som någonsin skådats. eller egentligen inte, men ni fattar. den var helt FEL här hemma. inte minst för att det var en hörnsoffa vars hörn inte överensstämde med rummets, utan stod ut som en vägg av mio-tyg och "minimalistisk" form. hatade den lika mycket som min snubbe älskade den. mörkgrå dessutom, tog bort den minsta gnutta ljus som fanns i hörnet (vars ena vägg alltså inte utnyttjades av soffan, eftersom soffan då alltså tyckte att det var mer lämpligt att vräka ut sin andra del över halva rummet, rakt ut på golvet. som en annan fetlagd karl på tunnelbanan som pyser ut sin kroppshydda över två säten och med sin utstrålning, sura andedräkt och frustande polyper äter upp minsta frihetskänsla och utrymme för medpassagerarna)

så medan Jac parkerade bilen, jag knökat igång tvättmaskinen, köpte jag vår nya soffa. 800 spänn på blocket. välkommen vita puffiga ikeasoffa med tvättbart överdrag. dan efter hämtade vi den. jag med håret på ända, jobbat 10 timmar i sträck och sen övertalat godhjärtad styvfar att hjälpa till och Jac som ville ha iaf en vecka på sig att smälta det faktum att fulsoffan var på väg...bort. nu fick han 12h på sig och gott så. 

problemet är nu sådant att den nya soffan är så väldigt mycket mjukare, finare och ljusare men också så väldigt mycket mindre. vet inte hur jag tänkte när jag tänkte att en sexsitsig hörnsoffa är lika stor som en tresitsig namne. vet inte. Jac frågar sig också. var ska alla vänner få plats? hur gör folk? har alla vars umgänge liknar vårt, stora fula hörnsoffor? har folk såna där golvpuffar som nöts av rara små vänrumpor?