har precis kommit hem efter att ha jobbat i 9h och därefter suttit på trist styrelsemöte i min ideella förening. tröttheten är så jävla monumental. som pricken på moset grinade jag nyss ihjäl mig över att min kille inte köpt hem risgrynsgröt på korv = dags att gå och lägga sig.
Tyvärr blir det inte bättre när babyn ploppat ut. Så länge man ammar fortsätter hormonbomberna slå ut den rationella delen av hjärnan.
SvaraRaderaJag har länkat till dig, blir glad om du gör detsamma till min blogg!
http://mamarla.blogspot.com/
åh herregud. bäst att inte berätta det för min kille! (närå. han är bäst, även med hormongalen flickvän)
SvaraRaderaska absolut länka! bra idé!
under graviditeten minns jag att jag grinade över att min kille kom hem tidigt från en utekväll. hahahha
SvaraRaderaOch de där första dagarna efter förlossningen. Man ba grina för allt, hela tiden. som en våt fläck var man. inte ett dugg förberedd på det var jag. kände inte alls igen mig. usch
och minnet - helt borta.
det rationella tänkandet- eh vaddå, har jag haft sånt?
shit, varför FÖRBEREDER ingen en på tiden efter?
men nu är man tillbaka igen...typ
jag säger det igen: ÅH HERREGUD!
SvaraRaderatrodde på ngt sätt att det värsta var nu. (jag=obotlig optimist. mår trots allt suveränt nu, förutom vissa mentala...eh..mishaps. trodde på riktigt att det värsta var nu. men alltså inte. good to know. *funkar dåligt med besvikelser o falska förväntningar*)