ok, amen

ni får ursäkta tystnaden. min kille stack till Schweiz och kvar är jag, utan dator och internet. vilket, måste jag säga, är en uppenbarelse för någon som aldrig ansett sig vara hooked på internet. har sannolikt aldrig känt mig så isolerad som nu. kan ha och göra med att jag har foglossningen från helvetet och lite feber därtill, har inte sovit mycket inatt och gick upp vid sju för att somna om från 9-13. skönt förvisso, sovandet alltså, men gud vad det inte gör mycket för att pigga upp en tristessfylld tillvaro. mitt lilla barn i magen buffar runt därinne och påminner mig om att det inte är förgäves, men utan min kille här hemma blir allt mycket svårare. tackar gud för snällaste lillebrodern som nyss kom med datorn, gjorde leverpastejsmörgåsar och nu tömmer sin systers diskmaskin.

vi tar en dag i taget. det är så vi gör.

stickade en mössa igår, tittar på sopranos idag.