som vintern saknar våren

vips så bodde man mitt på frostmofjället och med en man som lever kanadensisk tid så kränger man på sig sitt allra varmaste, drar ner yllemössan över örsnibbarna och beger sig över snöklädda vidder alldeles inne i stan till sin lilla mor och spelar rödskägg, bakar små halloncupcakes med sin bror och ser hur snön yr där utanför.

...och magen, den växer! fortfarande! v. 34+2