baby love, my baby love

medans årets första vårregn piskade innergården på danderyds sjukhus så skjutsades jag på en brits till uppvaket. nyförlöst men utan barn.

minns så tydligt hur jag noterade regnet utanför fönstret, tjugo minuter efter att klockorna vridits fram till sommartid, en tydlig notering i min journal: "klockan flyttades fram en timme", samtidigt som akutlarmet gick inne på vårt förlossningsrum och all förlossningspersonal på hela avdelningen stormade in, slet ur värkstimulerande droppet, som drippelidroppat på så snabbt att ingen kunde tro att det gått så fort, jag som blev igångsatt, jag som inte fått någon bedövning. sen iväg in på den akuta operationssalen och min förlossning blev aldrig som tänkt. minns hur jag flög ur min kropp när min lilla flickas hjärtslag gick ned, när de upptäckte att navelsträngen nästan helt och hållet kommit ut, minns Jacs svarta blick och alltså känslan av att inte äga min kropp, att den var oviktig, att det lilla barnet var det enda som betydde något: så självklart.

jag skjutsades genom korridoren, katastrofsnittad och tyst och min familj, min friska, starka lilla dotter och hennes far fann varandra inne på det förlossningsrum som nyss varit vårt. sorgen över att inte ha fått vara med gör ont, att jag inte kunde hålla henne de första timmarna, jag som lovat henne att hennes mamma alltid kommer finnas där - det brast innan hon ens öppnat sina små ögonlock. men man gör sitt bästa, man accepterar att kroppen är lika mycket en befrielse som boja och man försonas, tacksam över att vår lilla älskling är perfekt i sin sammetshy, med sina små marsipantår och pyttiga uppnäsa.

tacksam också över att hon inte skriker så mycket, tacksam över att amningen fungerar trots att jag fått flera allvarliga infektioner efter varandra, med inläggningar, intravenös antibiotika och 40-gradigfeber i så många veckor nu att vi inte längre minns hur det var att vara frisk. Jac är fortfarande ledig, vi är mjuka och snälla och lilla sötnosen hon har förtrollat oss, kollrat bort all rationalitet och all förmåga eller ens önskan till självständighet. vi är hon och hon är vi.

... och snart är jag frisk igen. jag måste tro det. har ägnat 2 månader åt sjukdomstillstånd nu. har också prickat av all tänkbar jobbighet i samband med graviditet, förlossning och postnatal situation: havandeskapsförgiftning - check. navelsträngsprolaps (händer 1 promille av alla förlossningar i svedela) - check. livmodersinfektion - check. lyckan över att bo i Sverige 2010 vet inga gränser.