att vara ett bolster

att prova fjolårets sommarkläder var verkligen en mycket dålig idé. skulle vem som helst ha kunnat räkna ut när man har 20kg att gå ner och är tämligen nyförlöst. två dåliga förutsättningar för succé. det måste ha brunnit i huvudet på mig när jag trodde att det skulle gå. för det gjorde det inte. alltså, överkroppen sköter sig men nedan för midjan vettefan vad som händer. den romska kvinnan torde vara grön av avund på min nya, moderliga, kroppshydda. och alla jeans de kryper långt in i garderoben, hukar sig, rullar ihop sig, gömmer sig bakom skjortorna som aldrig används, liksom himlar med ögonen och försöker dölja små hånfulla leenden: "-hon tror väl inte att...", "-herregud, jag kommer gå sönder", "-ser du det där? SER du?" "-hahahaha"

men det tror hon faktiskt inte. sitter istället i mjuk morgonrock och funderar på att gå, GÅ!, ner på stan för att hitta tjockiskläder.