mailneuros

ok. så mina försök att vara lite hemlig med bröllopsplanerna gick så att säga i stöpet. eller åt helvete, strängt taget. min förhoppning om att nu ha blivit balanserad och välavvägd på hanen den åkte nyss ett en liten käftsmäll, som för att säga: tro inte att du är där än! du måste fortfarande, i varje litet agerande, varje litet yttrande, ha med mig i bakhuvudet, jag är snabb och livsfarlig!

jag gick in på en mailsajt för att registrera en ny mailadress, iom det kommande namnbytet (som bara det är en helt egen och mycket lång bloggpost. hej identitetskris! hej namnförvirring! hej gemensamhetsivran! men om det en annan gång) och plötsligt hade jag klickat i en liten ruta om att överföra alla kontakter från mitt gamla mailkonto och att maila alla dessa kontakter ett infomail om att jag ny byter adress.

inga konstigheter egentligen. om det inte vore för att jag faktiskt inte gift mig än. om det inte vore för att ALLA jag någonsin mailat de senaste fem (5!) åren nu har fått detta mail.

just nu får jag skämsrysningar när jag tänker på det. på alla gamla pojkvänner, ragg, chefer, jobbsökarkontakter, uppdragsgivare och fd vänner.

antagligen bör jag se det som affirmativ terapi: här är jag och jag är vuxen. snart gift till och med. ett namnbyte är inga konstigheter och ATT JAG MAILAR DIG OCH MEDDELAR DETTA är inte alls särskilt konstigt. helt naturligt och inget alls jag ägnar tid att fundera på. såklart inte. även om du är en jobbkontakt som jag mailat med i jobbsammanhang och haft stor respekt, ok: varit rädd för och imponerad av, så möts vi nu som jämlikar.

jag mailar dig. och är inte rädd att säga det.