kanske borde det kännas ohyggligt tråkigt, men se, det gör det inte. vet inte varför, mer än att det bara inte gör det. jag är inte längre rädd att missa något, vad som helst. inte rädd att missa den stora kärleken, inte rädd att missa mitt livs roligaste kväll, känns som att det är tre liv sen jag på allvar tyckte att det var helt värt att kliva upp ur sängen, runt midnatt, på med kläderna, tuscha ögonen, svepa lilla kaffetåren och sen bussen ner till typ trädgården, vilket ju ändå hände när nån av de fina vännerna ringde och ropade i luren: du mååååste komma hit!! NU! man ba, jaha okejrå.
längsen det där. nu ringer ingen längre efter midnatt för att berika natten med min närvaro och det känns verkligen bara naturligt och kvar finns inte ens saknad.
vad gäller den stora kärleken så hittade jag ju honom, redan 2005, även om ingen av oss där i JMKs cafeteria kunde förstå vad som var i görningen. true love is a big deal, men vi hade fullt upp med att högljutt debattera moral.
Hittade precis hit. Det känns som en välskriven bok, jag gillar ditt sätt att uttrycka och förmedla en känsla. Kanon!
SvaraRadera