förhoppningar och regnbågar

här hemma avslutar vi 2009 med att kränga på oss fjällräven och minken, ta bilen till barkarby och titta på fula tv-apparater utan att köpa en enda. tydligen är detta ett köp som kräver kontemplation och noga överväganden. i min värld hade jag tatt en och varit nöjd. men i min värld hade den också gått sönder efter ett halvår och då hade jag behövt köpa en ny, eller mer sannolikt: levt med en tv som inte fungerat. så nu provar vi på den här gemensamma världen, där man kompromissar och kommer fram till att tv-köpandet får ta en vecka, sen ska den vara hemma. tidsfrister är det bästa (= min influens på den nya världen).

i bilen på väg hem efter att ha varit hos Jacs syster och hälsat på den bedårande systerdottern gjorde vi det klassiska bokslutet. det bästa, sånt som man önskar att man gjort annorlunda och förhoppningar inför det kommande året. så:

1) Det bästa med mitt 2009 har varit att min och Jacs relation tagit ytterligare fast form, en oifrågasättbar självklarhet. oändligt hisnande och fint. och såklart: att jag blev gravid. att jag fick veta att jag, vi, är fertila, att vi ska få ett litet barn och att hon i all välmåga växer inuti mig. den största av gåvor och 2009 gav mig det. en bonus -09 var även den knappa miljonvinst jag gjorde på min älskade, första egna lägenhet: en grund som jag själv byggt upp och är stolt över att kunna konstatera. men också: resan till israel och tel aviv - innerligt lyckad och förstärkande.

2) Jag önskar att jag hade tagit större ansvar för min arbetssituation och för ungefär ett år sen mer aktivt sökt jobb som överensstämmer med min examen och kompetens. lärarvikarietjafset var nog så roligt, men klart onödigt och tidsödande. har dock arbetat hårt under 2009, inte sällan med dubbla uppdrag av olika slag och så snart jag fick veta att jag var gravid tog jag ansvar för att styra upp min kommande mammapeng och vår gemensamma ekonomi genom att fixa ett heltidsvik fram till beräknad födsel, dessutom ett vik där jag fram till sjunde månaden slitit som vårdbiträde på heltid, en liten fjäder som för alltid kommer sitta fint på min hatt. alltjämt: jag borde ha kommit längre yrkesmässigt.

3) Mina förhoppningar inför 2010 är att få kunna föda vår lilla dotter, trygg och frisk. att få uppleva vårt första år som föräldrar med tillförsikt och gränslös kärlek. mina förhoppningar är även att vi ska fortsätta hitta våra stunder, tillsammans och var för sig. jag hoppas att jag i min nya roll kommer minnas den jag varit innan, att jag kommer behålla min inre, egna kärna och utifrån den hitta mitt mammaskap. lagom till årskiftet 10/11 hoppas jag även kunna säga att jag ser framemot mitt nya, riktiga jobb. dessutom: vara nere på målvikt och fysiskt starkare än någonsin.

till sist: 2009 har på många sätt bjudit på de där omskakande, fantastiska nyheterna som jag önskade i slutet av 2008, men aldrig ens vågat drömma om. jag har baxnat, jag har omfamnat och jag har älskat. 2009 är ett väntans år och samtidigt: ett år jag aldrig kommer glömma. jag skapade en ny, liten familj, två personer som bestämt sig och som väntar på den tredje medlemmen: den önskade ochså hjärtans efterlängtade. tt 2009 av styrka, ett 2009 som tog mig framåt. ett år som renodlade och som fick mig att veta att jag är på rätt spår. ett år att vara tacksam över.

gott slut kära ni, och gott nytt!

ett kvartal av pregnans

v 27+0

im wide awake, its morning

en annan börjar lägga ihop 1+1 här, se geniförklarande mönster och avslöjande samband: sömnmängden avgör visst krämpornas karaktär! igår sov jag tre timmar mitt på dan, gick och la mig för natten runt halv två och har sovit tills nu, lite drygt nio timmar och jag mår bra! natten har förlupit väl, barnet mitt i magen lever rövare men så är det dygnet runt nu så jag börjar vänja mig vid fullträffar på valfritt inre organ, day or night. inga tårar, inget ont, bara mjuk, mjuk sömn. tackar nyårsgudinnan för den nåden, att få avsluta 2009 med en utsövd inramning: tack!

känner att jag fixar vad som helst idag så snart väcker jag Jac och så åker vi och köper den största och fulaste tvn vi kan hitta. en platt jävel som förfular men underhåller när februarivinden ligger på. så blir det.

märker ni förresten att jag är on blog'roll som vi säger här i bloggosfären? ni håller er förvisso rätt så indifferenta, men jag vet att det bådar gott. kanske blir detta min sjukskrivningshobby, bli nya blondinbella och flytta till lidingö.

i väntan

tänkte att ett nytt utseende kunde vara på plats såhär lagom till det nya året. tröttnade något så oerhört på det kalla, vita. här råder ingen vår, här är murrigt mörker och vaggande gång allt som finns.

försöker låta bli att ruttna ihop totalt på insikten om att ha slutat arbeta (oavsett hur mycket jag gläds åt ledighet så är det lögn att försöka påskina annat än att jag är hooked on work. luthers piska är som en liten mjuk fjäder. å andra sidan: vad vet jag. lika troligt är att jag, 12 timmar efter sjukskrivning, gör det jag gör allra bäst: förtränger och förskönar) hur som helst så är det skittrist att känna sig som en flodhäst och JA! JAG INSER OCKSÅ ATT DET KOMMER BLI VÄRRE. men sen, sen blir det bättre, om fyra månader känns vårvindar friska och gärdets lerstänk kommer märka vårt, inte längre så vita, barnvagnschassi.

min målbild är klar: det är gärdet runt med liten nyponros i vagn och på buske i aprilsolen och det är tel aviv på hösten med liten karaktär och älsklig kille, på takterassen på ben yehuda och lammspetten på shouken. värt att tänka på när mitt bäcken går itu och tre månader känns som ett liv.

sjukskriven

jag kom till barnmorskan, fick lämna lite prover, blev raskt inslussad till läkare som sjukskrev mig på studs. hon tittade på magen också, allt såg fint ut, sammandragningarna har inte påverkat tillståndet (inga prematura små bebisar här! vi ska bara ha tjocka kerubbarn som man får klocka ut.) men foglossningen puttar mig och Jac över vansinnets rand, framför allt nattetid. det gör så ont! och vem hade kunnat ana att det skulle vara så svårt att vända sig om i en säng? känner pepp inför kommande tre månader! peppeppeppepp! ska se till att träffa alla jag inte hunnit med, kanske en uni-kurs? ta upp stickningen? börja städa? någon annan aktivitet än soffliggande måste jag kunna komma på. måstemåste. invigde sjukskrivningen med att somna på min mammas säng i tre timmar.

så, alright: im a sicko. spännande!

joråvars

så börjar man dan med att få tid på lättakuten hos barnmorskan för sammandragningarna och foglossningen. ett glas äppeljuice på det och så är man igång!

aint life grand

innan del 3 i boksluten kommer (=inte idag. förhoppningsvis imorgon efter jobbet). så kan jag berätta att jag nu känner av gravidkrämpornas besjungna lov. inte ha!ha!ha!-roligt. mer BU!HU!HU!-förjävligt. 

höll både mig själv och min snubbe vaken mer eller mindre hela natten, foglossningen härjar som värst nattetid och tillsammans med hemska sammandragningar så kan jag inte göra så mycket mer än att ligga i fosterställning och oja mig. lite gråt på det också, såklart. blev skitförbannad över att sängen lutade (?) och att han snarkade (skickligt med tanke på att han var vaken...) försökte komma upp några gånger men fixade inte att stå upp för att det gjorde så jävla ont, vilket gjorde mig ännu mer skitförbannad och slutligen: gråtförlamad. la mig till slut på soffan och fick väl iaf tre timmar sömn. så glad i hågen och utsövd ställde jag mig och bakade scones och kärnade smör. detta efter powerwalken runt djurgårn. arå. 

eller så tog vi bilen till mamma, hade afternoontea och sen bilen igen, runt på stan. beställde vagn till exempel. fattar också att det bara är en släng av gravidsleven jag råkat ut för när jag för mitt liv inte förstår hur andra inte kan tycka att svarta liggdelar ser ut som små baby-likkistor. freud behöves ej för närmare analys av den "undermedvetna" kopplingen. hur som helst så blev det en beige liggdel, till ett vitt chassi, och en sittdel i svart: en brio go. snordyrt men may so be it. förhoppningsvis går den inte sönder första varvet runt fontänen.

är nu i vecka 26+5, satsar på att ta ett arbetspass i taget. har 18 to go innan havandeskapspenningen kickar in. så, ett i taget, beta av, kämpa på. annars är det låga odds på att jag sjukskrivs inom en vecka och då! sopranosboxen! har inte sagt ngt till Jac än, men lyckan det kommer bringa när jag säger att jag vill se sopranos med honom kommer sannolikt vara i klass med minen när han öppnade sin playstation3-klapp för några dar sen. 

babywriter, bokslut del 2

så kom 2007 och inga bokslut gjordes. minns att jag var hemma i Stockholm, hos Jac och på nyårsaftonseftermiddagen gjorde jag små hattar som vi hade på oss. tände ljus, åt kalvfilé och spelade silent hill på playstation och vid midnatt krängde vi på oss de varmaste kläderna, jag min kaninpäls från paris för att det var det enda varma plagget jag hade och med frysnupna kinder och nästippar kom 12-slaget lite för tidigt, vi stod på en stig mellan två hus och runt om oss skrålade balkongerna. minns inombordslöftet om att våga leva ärligt och innerligt, våga hoppa och hoppas. och visst! det gjorde jag! för 2008 skrevs ned såhär:

SÖNDAG 21 DECEMBER 2008

Bokslut 2008

eftersom alla mina bloggkollegerskor har publicerat varsin årskrönika så vill inte jag vara sämre förstås. jag vill också, så here goes - en lång men ändå alldeles för kort version:

2008 var året då jag flyttade hem igen, efter en tids flängande mellan paris och stockholm. jag var för första gången kär på riktigt. på vägen hem möttes vi upp i ett vackert och vansinnigt brackigt verbier, jag läste joyce carol oates the falls och åkte linbana över dalen, upp mot toppen med väskan full av egengjorda snittar och skumpa och firade Jacs far som fyllde 60 och knöt ett fång ballonger på hans ryggsäck. efter två och ett halvt år av hattande fram och tillbaka, drama, kriser, vänskapsperioder och svartsjuka fick vi alltså till slut ihop det, så efterlängtat fantastiskt och samtidigt så förbannat satsvårt. vi flyttade ihop, bråkade oss galna om vikten av linneskåp, städhjälp eller ej och fula lampor med sidendraperier, och så klart om den äkta kärlekens vara eller icke vara. snuddade vid det där som gör så fruktansvärt ont men som alltid är priset av att våga ge någon sitt hjärta. två barnsliga egoister med varsitt välbyggt fort av cynism, fåfäng stolthet och rädsla. och vinsten: en relation baserad på respekt, visst mått av beundran, oändligt intresse för den andres tankar, känslor, åsikter, kunskaper och kärleken som per se är ömsint skör samtidigt orkanskt okuvbar.

vi skapade ett hem, dit alla våra vänner vet att de välkomna oavsett dygnets tidpunkt eller anledning. rörande ense om att det är bland det viktigaste: att ytligt sett ha välfyllda skafferier och översållade barskåp, redo att plockas fram när käraste vännerna står oanmälda i farstun och behöver badda sina besvikelser med varm skummad mjölk, prata hemligheter eller sjunga allsång och dansa nackhåret lockigt, mer fundamentalt baserat på tanke om att kunna erbjuda en slags oas av uppriktig omtanke för de vikigaste man har i livet, vännerna, familjen.

2008 är också året då min mormor gick bort och jag stod i en garderob på jobbet och grät men när någon frågade hur det var, om jag inte skulle gå hem så bara ruskade jag på huvudet och sa att det inte var någon fara. trots att det visst var det, trots att jag grät mig till sömns i veckor. skämdes samtidigt, till följd av en perverterad bild av hur sorg ska se ut, eller vad som frambringar den - tänkte att jag kanske inte riktigt har rätt att låta sorgen märkas, eftersom andra har gjort mycket större förluster. att jag på något vrickat sätt FÖRMINSKADE deras sorg, genom att sörja min momo. på den vackra och familjetraditionellt högtidliga begravningen satt jag mellan Jac och min bror som i sin personlighet och 15årighet var stram och samlad men som vid avskedsceremonin tog min hand och lutade sitt fina huvud mot mitt och lät tårarna rulla ner i mitt hår, ner på min veckade sidenklänning.

2008 är ett år som vid en första anblick kan påminna om en transportsträcka, och i viss mening stämmer det, men 2008 är året då tillvaron förstärktes, stabiliserades och utvecklades, mina mål och förhoppningar utkristalliserade sig. för det är jag tacksam och hoppas nu på ett 2009 fullt av utmaningar och omskakande nyheter, allt det där jag nu är så utrustad att anta, tackla och älska.

babywriter, bokslut del 1

det börjar bli dags för bokslut och årslut igen. mindes 2006 och tänkte att det hinner hända rätt mycket, på ett år, på 3 år.

detta är vad som skrevs 2006 (varje understrykning var en länk till tidigare inlägg i bloggen):

bokslut à 2006

Det börjar bli dags för bokslut. Nöjesguiden guidar -06 bästa och Peter frågade för några veckor sen om årets skivor. Själv funderar jag inte så mycket på film och musik, om jag ska vara ärlig. Mer på mig själv, och det överraskar väl ingen. Men framför allt på min omgivning, på de här människorna som kommit och gått under året. Som vuxna M som höll mig i handen på andra sidan jordklotet för ett år sen, sprätte ris i mitt hår, älskade mig och som egentligen inte förstod något alls och som alltså gick sin väg i april. Som JG som underhöll mig hela sommaren, med sin häpnadsväckande analytism, evighetslånga samtalstimmar och starka händer om nacken med kyssar som fick mig att tappa andan och som i början av hösten visade en ny sida som sårade så mycket och som kom att prägla relationen under hösten som kanske sakta men säkert neutraliseras till något som liknar vänskap. Som P som gjorde mig så imponerad och fick mig att skratta så mycket under lektionerna på IR, som hänförde med sin briljans och klokhet och som sen flyttade till Italia med ett stort tomrum kvar. Som S, som P och magisterkursen förde mig samman med, som medans hösten aldrig riktigt kom satt m mig på trappan på hötorget i våra skoletter och hetsrökte och garvade, som blev en viktig vardagskontakt och kanske en framtida nära vän, som manar till förbättring och mod. Som B med sina vackra bruna ögon ochroliga polisonger som googlades ibörjan på terminen som kommit att bli en ny kär vän, med befriande rakhet och värme, med dans i benen och handvift. Som F som jag raggade upp på SP, som jag aldrig borde börjat dejta, som var så tråkig att klockorna stannande och som rätteligen dumpades via sms. Som TM(www.themanual.blogg.se) som blev den pålitliga internetleverantören, såväl av filer som omtänksamhet. Och så alla de andra.

Ett fint soundtrack minsann. Och det är få saker jag skulle ändra under året som gått. Möjligtvis att jag inte skulle drämt tallriken i golvet hos M den där natten i slutet på mars och eventuellt hade jag struntat i att bitvis vara så hård mot mig själv. Men annars? - Nej! Jag har gjort ett bra jobb, ett tjusigt 2006 i all sin hjärtesmärte-prakt, som lämnar den där bitterljuva eftersmaken av förhoppningar.

I don't know about falling in love
'cause it comes to an end I've been told
But when it comes to falling in love
it runs me over

Now I'm out here with my heart in my hand
to hand it over
Now I'm out here with my heart
in my hand

Have you seen my chosen one recently
If you do tell him I'm in for love

2006-dec-19 @ 01:57:49 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks (0)

vi minns

idag läste jag Hotell Galicja av Per Agne Erkelius, en av de nominerade till augustpriset i år. tycker att den bör läsas, den med. så märkligt att ligga med boken på magen och läsa om död och samtidigt se hur boken rör sig av barnet i magen, det nya livet. 

grät på slutet och kände, som jag så ofta gör när jag läser om förintelsen: skam. 

skam över att vara människa, att vara ättling till bödlarna (även om det såklart, förstår jag också, är alltför hårt draget. att inte vara av judisk börd är inte detsamma som att bära skuld, eller att vara bödel. samtidigt, i förlängningen: jo! alla är skyldiga, så alltså även jag.) jag tänker mycket på, och känner stort ansvar att för min dotter kunna berätta hur hennes historia ser ut, vem hon är, var hon kommer ifrån, en del av den. och jag känner ett stort ansvar inför de överlevande att ta del av deras berättelser. jag tänker att det är på samma sätt som att feminism/jämställdhet inte är en "kvinnofråga" så är förintelsen/antisemitism inte en "judefråga" - det ansvaret är mitt och det är ditt. att få kunskap, att minnas, att våga se, att orka berätta. mitt ansvar.

god fortsättning

jag satt på golvet, vid granen, fortfarande i nattlinne och håret på ända, gav Jac bästa blivande pappa-boken (koka makaroner!) och fick en liten grön ask från Kaplans med de mest överdådiga briljantörhängena och grät själen ur mig. Åh, älsk! julromantik hörni, vilket fantastiskt påfund!

resten av dagen tillbringade vi hos mina föräldrar, åt den ljuvligaste wasabi-sillen, öppnade klappade klappar och läste rim i de tre timmar. 

och idag? jobb. i say no more. (ok: att sätta sig på bussen 07.40 var en studie i självömkan. inte ens tanke på storhelgs-ob lättade upp. och imorgon är det dags igen. ska aldrig mer jobba på julen.)

just det! foglossningen är här på riktigt och fy fan i helvete vad ont det gör. börjar blir rädd att jag inte kommer orka jobba heltid en månad till (sen får jag havandeskapspenning from 1/2 - fick den beviljad i början på veckan. lättnaden! men kanske måste det alltså bli sjukskrivning innan dess, gör så jävla sinnessjukt ont att gå. tänk er att slå i blygdbenet i en herrcykelstång, sisdär en miljon gånger. thats foglossning for ya) 

en sista sak: jag har idag läst klart utmärkta och drabbande "I minnets trädgård" av Joanna Olczak-Ronikier. det hela är en oerhört välskriven och faktaspäckad krönika, dels över Joannas polsk-judiska kultursläkt dels över Europas historia, den blodiga och skamfulla. från 1800talet till idag och vid min gud: måtte vi lära oss någonting, någon gång. läs! läs!

underneath the mistletoe

city var sådär dan före dan precis så som ni kan föreställa er. eller så var ni också där. hetsade efter klappar och brann inombords över att stå i evighetslånga köer. jag lyckades med bedriften att klara av både åhléns och nk utan att komma hem med fler än två små ynka klappar. jag skyller på uggsen. med dem på fötterna kan man fan vara naken i övrigt, om man inte vill förgås av värmeslag.

har nu, äntligen! efter middag hos mor och hämtning i bil av min finaste snubbe, placerat mitt foglossande bäcken i soffan och lyssnar på hur den finaste snubben lagar jansson och två sorters rödkål, han står därborta i köket och nynnar. under granen ligger alla klappar och jag har i år varit särskilt duktig på att inte klämma på ett enda. vuxenheten! julkänslan finns kanske inte riktigt än, har på något sätt redan släppt den. märkligt egentligen, med tanke på att praktiskt taget hela Sverige just nu julstökar. lagar samma jansson och känner samma dofter: min julpepp borde vara på topp nu. istället grät jag en skvätt i bilen hem över att julen snart är slut, innan den ens börjat. antagligen var det en utomordentligt dum idé att planera in jobb juldagen, annandagen och på söndagen. ska lägga allt mitt krut på att njuta av morgondagen, på lugnet, snön i solen, dofterna, förväntan, sällskapsspelen, de vackra kulorna i granen och min fina uppklädda familj och lilla barnet i magen som skänker lite extra stjärnglans åt julen 2009.

prejul

åhléns city dan före julafton måste ju vara en dröm, det förstår var och en. skulle inte missa det för något i världen så nu beger jag mig ner. med mig har jag en ängels humör och ett mindre lands bnp. och i öronen fina steve forbert, en lisa för stressad och folkhatande själ.

låt det snöa, låt det bli jul igen

ursäkta granhysterin, men jag är verkligen stolt. inte minst för att detta norska barrverk lyckats med bedriften att tränga bort frityrstanken! 

fö har jag jobbat för sista gången innan jul. har nu tre fabulösa dagar av julfrossa att ohämmat ägna mig åt. förutom då att vi ska till barnmorskan imorgon och därpå banken. känner ni vuxenpeppen på den? gå till banken och tala privatekonomi, a la hur i helvete skaffar man gemensam ekonomi? själv är jag så outsägligt ointresserad av pengar att jag mycket hellre skulle lägga min tid på annat, strängt taget vad som helst annat men om jag finge välja: lacka små paket med min ärvda sigillstämpel och krysta fram några tafatta rim. men ok, vi ska ha barn, jag ska köpa halva Jacs lägenhet och vi ska leva resten av livet ihop och då är det tydligen fiffigt med viss gemensam ekonomi. så sägs det iaf. 

den julindifferente kom hem med en mistel ikväll, som en liten olivkvist två religokulturella främlingar emellan: en kyss under litet bladverk nog så magisk i sin enkelhet.

Som att komma hem

tre dagar till julafton och hundra dagar till beräknad födsel av messias! en dag att fira!

lyckades dessutom ta hand om mardrömsdisken från chanukkamiddagen (och kanske! kanske! blivit av med frityrstanken? vi får se ikväll vid hemkomst), köpa en gran och klä den igår så här råder total förväntansfullhet. 

ägnade div transportsträckor åt att lyssna på Säkert! igen och jo, det är en av de bästa svenska skivor som släppts, någonsin. 

let it shine, oh baby baby

satt nyss och läste i min gamla godonlyknows-blogg och kan väl lite lugnt sådär konstatera att tiderna har förändrats. skiftat lite grann. på den här bloggen råder allsmäktig präktighet och klistrig marängsmet. passande för en havande kvinna som snart löser medlemskap i klubben "det heliga moderskapet". ser verkligen framemot den klubben. alla verkar så avslappnade och bjudiga. inte alls snåla, ogina (synonym till snål?) eller anklagande i sin egen rättfärdighet. nä-ä. känns skönt att veta att man inte alls kommer bli sån själv, förrän man väl är där och alldeles riktigt blivit precis sån. man vet ju aldrig, men just nu är det gött nog att veta/tro att man kommer få fortsätta vara sig själv (jag hör nog era råa medlemsgarv "jojo, vänta bara lilla du") men vafaen, bjud lite nu.

snön har ju som bekant kommit till stan och jag, mitt jullängtiga fån, älskar såklart det, på alla plan - från koncept till fysisk känsla under fötter, på kinder, ögonfransar och frysstumma tumvantar. det överväger nästan det faktum att jag imorse (och imorgon! och morgonen efter det!) var tvungen släpa mitt frodiga arsle till bussen i ottan för att jobba. dock tveksamt om det överväger det faktum att mitt hem stank indisk restaurang minus curryn när jag kom hem efter att vi igår firade chanukka och friterade munkar som om det inte fanns någon morgondag (det gjorde det.) ligger nu i soffan i tvärdrag och försöker fåfängt vädra ut den värsta stanken av att bo i en flottyr (alt fritös). ätit lite marängsmet har jag såklart gjort, idag med frysta blåbär* viktiga antioxidanter* *följer kostcirkeln*.

dagens låt: steve forbert: baby

hittade förresten detta på gamla bloggen 19 dec 2006:

"(fick fö höra att hånglet från i torsdags, som jag smsat med sen dess, älskar julen och en kort sekund såg jag oss handla enorma mängder julklappar ihop: stora kartonger med sidenband och varma kyssar i snöfall, griljera stora skinkor, baka doftande pepparkakor, dra julgranen på släde, åka spark i brnata backar, hänga upp mistlar och klä den där granen med stora röda kulor med våra små sammetsklädda lockiga barn med tindrande ögon, och sen krypa upp i en stor manchestersoffa framför en öppen spis klädd i järnek: congac och högläsning av någon romantisk 1800talsryss medans natten kommer och snön fortsätter falla utanför, tung och vit. a dirty mind indeed.)"

vi kan väl säga att föremålet för fantasierna förändrats, det där hånglet krävde en del tankearbete nu för att bli ihågkommen och nog var det så att Jac vid det laget (med ett års marginal!) flyttat in i mitt hjärterum och aldrig hade några planer på att flytta därifrån. men det visste vi alltså inte för tre år sen (det gjorde däremot alla i vår omgivning). i övrigt är alltså julfantasin intakt, nu än mer förstärkt och det bästa av allt: inom räckhåll! happy christmakka!

Himmelens kronor med gnistrande ljus

hörni, det här vädret - hur underbart är inte det? jag har de senaste två dagarna krängt på mig fjällräven och pulsat/vaggat över tessinparken hem till min mamma på middag. ser ut som ett tvättäkta freak i jackan, klotrund och totalt orörlig, får igen jackan med nöd och näppe och gissar att det inte kommer gå länge till. skräcken är att halka och ligga på rygg - jag skulle fo sho inte komma upp. ligga och sprattla med uggsen i vädret som en fet skalbagge. än så länge inga halkor, min kille krockade med bilen idag så den kvoten är la redan full. tur det. 

annars så har det här med ledighet varit en sån jävla BLESS. idag var min fjärde dag av ledigt och OH SWEET LORD vad fantastiskt det varit. plötsligt känner jag mig inte gravid längre. ok, 12kg tyngre, ok riktig bebismage, ok kan inte ligga på sidan utan mjuk kudde mellan knäna, men annars: rien! ingen foglossning, ingen sinnesjuk trötthet. bara hjärtefladdrande julförväntan och lyckan i vetskapen om att jag, världens bästa flickvän, har köpt årets julklapp till Jac. och imorgon, imorgon blir det latkes och munkar för hela den chanukkska slanten. aint life grand ändå va?

lilla bebisen i magen hade idag ett litet moment med sin mormor. lite prat, lite buff och puff. som vi längtar oss galna. kunde inte vara mer ödmjuk inför livets lilla lotteri: tacksamheten vet inga gränser, oavsett vad som händer.

övning ger

här hemma börjar vi prejulledigheten med att öva inför nätter med liten skrikbebis. lilljycken sov här inatt, men hade tydligen bestämt sig för att inte alls sova, utan leka fyrbent monster med susan boyle-höga gnälltoner. för det är vad han har gjort - hela natten: gnytt och gnällt. 

gömt sig under sängen, skrikit och när jag lockat fram honom och tagit upp honom i sängen så har han suttit på fotändan och gnytt ännu mer, hoppat ned, gått runt sängen, gnytt lite till, helt omöjlig att lugna eller tysta. vid halv fem gav Jac upp och tog med honom ut på en promenad i snöyran. hundjäveln kom till sans först vid halv nio-tiden imorse. så ni hör, den ultimata övningsnatten inför kolikbebbe. resten av dagen blir...lugn.

oh lord i've tried everything but you

tröst är 2 dl marängsmet och bönder som söker fruar.

eller hur det nu var.

måste kasta in en brasklapp ang morgonens succérecept: funkade inte helt idag. obs! obs!

kom hem, slut som en urvriden trasa och gnällde på min gudomlige karl som stod och lagade biff rydberg till sin foglossande argbigga, innan han kutade till nyhetsfabriken: betedde mig som en femåring, grinade och höll på att somna innan jag ens fått av mig ena uggstöveln. därav smetbonanza och tv4-svammel.

och lilla hjärtat? hon sparkar och buffar. säger: "-morska upp dig morsan, det här fixar vi." 

edit: sa jag 2 dl? menade snarare 2 liter.

God morgon

Kära ni, detta är hur man överlever tunga, trötta mornar. När kroppen känns som ett rostigt gammalt tröskverk (var på jåga igår) och det är åh så mörkt utanför och er varma man ligger kvar i sängen, snarkandes förvisso men älsklig i sitt avslappnade och ursprungliga ansiktsuttryck: sovandes. Detta är receptet:

Lite honkey-tonk på det och vi klarar ytterligare en snålblåsen, fesljummen dag i december. I väntan på snön, i väntan på julen, i väntan på våren och livet.

magmor

så var man plötsligt i sjätte månaden och bullen... den jäser.

23+5.